Det svenska ordet för kött är ”kött” och landet har en stark tradition av att äta kött. Svenskarna är också bland de största konsumenterna av griskött i Europa, med en genomsnittlig konsumtion per capita på cirka 12 kg per år (cirka en tredjedel högre än genomsnittet i Europeiska unionen)
Det första omnämnandet av svinuppfödning i Sverige gjordes av Olaus Magnus i hans verk ”A Description Of The Northern Peoples” från 1555, där han beskrev hur vildsvin fångades in och domesticerades. Grisar hade traditionellt sett främst hållits på små gårdar för hushållsbruk eller som något att handla på marknader, men storskaliga svinhushållningar förekom inte förrän omkring 1800. Det fanns dock fortfarande ett stort problem: grisar behövde mycket mat och på den tiden fanns det knappt några skogar i Sverige som kunde ge dem de nödvändiga näringsämnena, så de var tvungna att utfodras med något annat.
Den svenske boskapsuppfödaren och uppfinnaren Karl Friedrich von Küstrin löste detta problem genom att införa en ny metod för att utfodra grisar i stor skala. Den byggde på det faktum att potatis kunde förvandlas till ämnen som innehöll både fett och protein och som sedan kunde användas som foder till grisarna. Genom att tillsätta en billig form av alkohol till blandningen skapades en proteinrik mäsk eller ”massecuite”, uppkallad efter Küstrins gods i norra Polen där han sägs ha fulländat sin metod.